dagbokPosted by Lena Dahlberg Monday, July 12 2010 13:21:01Att leva livet på Stand-by läge är inget för mig. Samtidigt tror jag det är få människor som skulle beskriva mig som oplanerad och impulsiv. Får oftare höra att jag tänker för mycket. 
Men när det gäller stora val i livet vill jag inte vara en feg person. Det finns en så stor risk för att bli bitter om man alltför ofta avstår från det som hade kunnat bli bra. Har sett för mycket av det genom andras öden. Att alla val inte är bra val måste man lära sig leva med. Och att vänta på det perfekta tillfället att ta beslut är omöjligt, det börjar jag också äntligen lära mig. För det finns inte. Antingen tar man tillfället när det bjuds eller också får man avstå. Vadan dessa filosofiska tankar nu då?
Jo, för vi är ju igång med att flytta och livet är på väg att ändra inriktning ganska så rejält. Vi har i flera år pratat om att köpa gård med lite mark och flytta ut på landet. Vi har kikat på en del gårdar i lagom storlek, funderat på var i landet man ska bo, lagt några bud här och där. Samtidigt som vi har våra rötter i Bergslagen är det ju inte helt lätt att bara lämna allt och flytta. För hur synkar man byte av jobb med att samtidigt hitta den perfekta gården utan att däremellan behöva klämma in sig i lägenhet? Jag menar, både mannen och jag är rätt kräsna när det gäller jobb också. Sen är det ju det där med vänner och kontaktnät. Inget som bara går att tänka bort.
Och så nu på försommaren så dök den upp i våra liv, det som ska bli vår egen gård.
Lagom stor, bra planerad – både vad gäller de båda bostadshusen och att marken är sammanhängande i ett skifte, lagom mycket bete, lagom många åkrar, gott om uthus, samt inom rimligt pendlingsavstånd för oss båda. Dessutom landade det till slut på ett pris som känns rimligt. Bekantas bekanta finns redan i byn och de följde hela processen med spänning.
Så vilka hade vi varit om vi först i flera år pratar om att köpa gård och sen ändå säger nej när det perfekta tillfället dyker upp mitt framför näsan på en? Det fanns liksom inget annat att göra än att bestämma sig för att det får bli nu eller aldrig.
Just nu är det Lantmäteriet som har lite jobb att göra för skogen ska styckas bort, den är det andra som ska köpa. Men vi har tagit över ansvaret för vår mark, har flyttat dit fåren och fått in första höskörden.
Vad har vi då lärt oss hittills?
* Jo, att en gammal gård är som ett dataspel där man smyger runt i olika uthus och vrår för att hitta delar som behövs för att koppla ihop saker på rätt sätt. Sladdar och kontakter och kopplingar är undanplockade enligt förra ägarens logik, inte vår. (Hon lever tyvärr inte längre, annars hade man ju kunnat fråga.) Men det är spännande för vi hittar nya saker hela tiden. Allt finns men det gäller att hitta det.
* Att lasta in löshö manuellt är SKITJOBBIGT. Framför allt när man är så dum som jag och tackar nej till hjälp från vänner för att jag vill bevisa att jag ”kan själv”. Tänkte att det där är väl inte så farligt, det fixar jag på en eftermiddag. Ha ha. Sommarens läxa.
* Vi måste snabbt få ordning på hundgården. Mina bc-flickor blir helt förvildade av att rusa runt fritt på gården och ha fåren så nära att spana på. Får hålla koll HELA TIDEN så de inte går och vallar själva.
Nu när höskörden är avklarad är nästa två projekt hundgård och hönsgård. Det är sånt vi kan börja med innan Lantmäteriet är färdiga med sin del för vi har inte formellt tillträtt än, är bara på plats för att sköta om det som finns utomhus. Vi börjar inte riva runt något i bostadshusen innan formell tillträdesdag.
Fortsättning följer! 
dagbokPosted by Lena Dahlberg Monday, May 10 2010 17:23:31Nåt är konstigt med den här sidan just nu. Går inte att ladda upp bilder. Så det blir lite vanlig text bara.
Så har det gått lång tid igen mellan uppdateringarna. Det känns som att fb numera tar över mycket av internetkontakten med yttervärlden. Någon rad varje dag känns liksom enklare än att samla ihop sig och få till en lång text.
Vad har då hänt sen sist?
Jag har fyllt år och fick en videokamera i present av snälla mannen. Har ibland sagt att jag skulle vilja filma hundarna på träning för att lättare se ur andra perspektiv hur olika moment ser ut och detta hade han snappat upp. Blev väldigt glad för den omtanken och presenten så nu ska jag bara lära mig använda den på bästa sätt och få till bra inställningar också.
Valborgshelgen tillbringades på Öland, mestadels på vallhundstävling i Vannborga. Otroligt lärorik och innehållsrik helg och bara att stå och titta på hundar och hundförare gjorde att jag blev påmind om en hel massa små detaljer som finns att tänka på för att lyckas på tävling. Såg både kluriga snygga lösningar och mindre lyckade race. Och även jag börjar nu lära mig den ädla konsten staketvallning. Vi bodde 5 personer tillsammans i ett äldre hus på Wannborga gård. Våren kändes verkligen i luften och jag och maken sov med öppet fönster och vaknade varje morgon av intensivt fågelkvitter. Helt underbart, även om klockan bara var fem på morgonen. På kvällarna öppnades ett obestämt antal vinflaskor och männen fixade så det bjöds på grillat. En riktigt god start på våren!
Helgen efter, dvs nyss, har vädret inte varit lika varmt och härligt. Åkte ändå iväg i lördags upp till Tjustvallarvänner för träning hela dagen. Ihållande regn och en temperatur runt 4 grader gjorde att det hade varit lätt att ge upp om vi inte varit så sugna på att få träna ordentligt och tillsammans efter den långa vintern. Med thermobyxor, vinterjacka och vinterkängor försökte jag stå emot kylan och lyckades väl hyfsat bortsett från fötterna som blev genomvåta. Under dagen växte vattenpölarna på fältet och framåt eftermiddagen var det små sjöar att ta sig igenom.
Hundarna verkade dock bry sig mindre om regnet än vad vi gjorde. Jag är väldigt nöjd med Flisans debut efter vintern på stort fält. Hennes lydnad sitter bra och de kortkommandon vi tränat på funkar fint åt båda håll. Det vi har att kämpa med nu är att hon fått ett ”återfall” i att sugas in mot djuren och kan snäva in lite väl mycket vid utgångarna. Inte bra och framför allt blir det ett mindre snyggt (läs snett) upptag. Måste få henne att släppa mer och hålla ut. Har fått min läxa att göra och tills nästa gång - då ska vi ta mig tusan ha fixat till det. Fun fick också gå ett av passen och har fått egen läxa. Hon ska lära sig korta sidoförflyttningar och sen gå framåt i lugnt tempo. Inte lätt för det lilla yrvädret. Men vi ska allt kämpa på. Under Ölandshelgen fick jag också löfte om att få träna för Carina som är otroligt duktig och som träffade Fun då vi var i ridhuset tidigare i våras. Ser verkligen fram emot det.
Mellan all hundträning försöker jag som vanligt klämma in ett heltidsjobb och det går väl oftast hyfsat att få ihop livet, tack vare planering och flexibilitet. Men återhämtningen med hundarna känns helt livsviktig för att klara det jobb jag har.
Ha det gott alla!
dagbokPosted by Lena Dahlberg Monday, April 12 2010 09:14:26Senaste veckorna har inneburit mycket resande åt olika håll samtidigt som jag försökt klara heltidsjobb och hundträning. Minns nog inte när jag såg på TV senast. Begravning i Stockholm och bröllop i Norge med en veckas mellanrum. Utbildning i Stockholm. Påskfirande i Kristanstad. Konsert i Helsingborg.
Bytt bil har vi också gjort. Eller bytt och bytt, de gamla bor fortfarande kvar hos oss i väntan på beslut kring deras vidare öde. När min bror flyttade till Norge tog jag över hans Citroen Jumpy. Fantastiskt gott om plats. Hundburar och packning behöver inte trängas alls. Funderar ibland på om den möjligen är lite i största laget för våra behov, men vi behåller den ett tag så får vi se hur det känns med tiden. Eller så får man väl göra som en god vän sa. ”Är bilen för stor så får du väl skaffa fler hundar”.
Vi är i full gång med vallningen nu och det känns helt underbart. Har för tillfället goda träningsmöjligheter som gör att jag känner mig fri att planera som det passar oss. Fun fick gå 4 pass på får i förra veckan och vi fortsättar i samma tempo den här veckan. Hon lär behöva mycket träning för att fatta hur detta ska gå till och att det inte är hon som bestämmer. För hon har väldigt lätt för att tycka att hon kan ta hand om fåren själv och att jag kan gå någon annanstans så länge. Hon ser lika förvånad ut varenda gång hon blir stoppad i sina planer. Mycket enkla grundövningar med henne just nu, där det till hennes stora besvikelse krävs lydnad och underkastelse. Nej, man får inte bita fåren. Nej, man kan inte bara rusa rakt in i flocken. Märker att fåren har en enorm respekt för hennes blick och det känns som att hon vet om det. Fun är mentalt stark, vilket såklart är bra i längden, men det gör också att ännu högre krav ställs på mig att få bra lydnad i kontakten med fåren.
Flisan har mognat jättemycket och känns himla rolig att träna med. Hon tar alla kommandon fint, samtidigt som hon har en glöd och passion i blicken och en vilja. Hon klarar även svåra pressade situationer som förut lätt hade kunnat stressa henne och leda till kaos i fårflocken. Hon har en säkerhet i sin kontakt med fåren som gör att jag litar på henne på ett helt nytt sätt. Känns nästan som att hon tänker att ”Du kan träna bara med mig istället, den där lilla fattar ju ingenting. Men kolla på mig, JAG vet hur man gör.” 
Fun och jag tränar också en hel del lydnad, minst ett pass om dagen. Hon har väldigt lätt för att fatta och lär sig fort, så det vi fortfarande kommer att behöva lägga mest tid på är störningsträning och passivitet. Måste påminna mig om att inte dra iväg för snabbt bara för att hon vill och lär sig lätt, måste se till att få precision i det vi gör också. Så lätt att det blir slarvigt med en så ivrig och glad hund.
Många av de tips jag fått från folk tidigare kring Flisan, då vi tränade lydnad, märker jag skulle ha funkat utmärkt om hon varit lik Fun i sättet. Men Flisan är inte en lydnadshund. Hon ska valla och det känns lite trist att ha lagt ner så otroligt mycket tid på något som hon ändå inte tycker är speciellt kul, bara för att jag så gärna ville att hon skulle börja tycka om lydnaden. De effekter vi uppnådde var så tillfälliga och höll aldrig i sig över tid. Så nu är Flisan befriad från lydnadsträning och tävlande. Hon är och ska vara vallhund. Och sen en aning agilityhund också förstås, för det tycker hon är lite kul.
Min plan för den här säsongen är att Flisan ska få träna och tävla i vallning och agility och Fun ska träna vallning och lydnad. När Funs tävlingsdebut kan bli har jag ingen aning om och tänker inte låta mig stressas till att börja tänka på det än. Men den dagen vi tävlar i lydnad vill jag veta att vi kan momenten tiomässigt på träning i alla fall. Sen kan allt hända på tävling, det vet jag alltför väl, men på träning ska det se bra ut i alla fall.
dagbokPosted by Lena Dahlberg Monday, March 22 2010 21:48:43Första kurstillfället i Funs liv är nu genomfört.
Och jag är verkligen positivt överraskad över hennes förmåga att stänga av omvärlden.
Det var mycket grundövningar som genomfördes idag, och för oss som inte gått nån valpkurs var allt nytt. Ja - inte för mig kanske men definitivt för Fun i sån miljö.
Sitt - stanna kvar, i grupp. Hon höll ögonkontakt superfint. Kursledaren gick runt och ”störde” men Fun struntade fullständigt i henne.
Ligg – stanna kvar. Fun lade på eget initiativ ner huvudet i marken som för kommandot ”ner” som vi bara använt inomhus tidigare. Andra hundar och människor fanns i närheten hela tiden men hon såg dem inte.
Inkallning. Första gången lite lågt tempo, andra gången snabbare och säkrare för då väntade kampleksak. Inte en tendens till att bry sig om de andra hundarna.
Också under långa stunder av väntan och inaktivitet klarade Fun att vara lugn och tyst. Den träning som blir då andra genomför sina delar och man själv bara ska vänta gick också bra.
Ett moment gick mindre bra, då vi själva skulle gå slalom mellan de andra hundarna. Där tappade hon fokus och började leta harbajs istället. Jag tänker två saker om det. Dels har hon aldrig någonsin gått slalom mellan andra hundar, än mindre tränat så strukturerat i grupp och dels så har vi faktiskt inte tränat på att bara sådär allmänt ”gå fint”. Vi jobbar bara med fotpositioner och ett steg i taget. Så hon fattade inte riktigt. Inte ens med korv fick vi till det och med leksak gick hon upp i varv så hon fattade nog ännu mindre vad som förväntades.
Jag är totalt sett fantastiskt nöjd med hennes debut. Måste ställa rimliga krav på henne och tänka på vad det är jag begär. Vi har precis nu i helgen börjat träna utomhus. Hon har aldrig tränat med så kraftig störning som idag. Dessutom började hon löpa i fredags.
Jag känner mig supermotiverad inför våren och tycker det ska bli så himla kul att träna lydnad med den damen. Visst är kursen vi går ganska så basic till upplägget men det är precis vad vi behöver just nu. Att få befästa basala kunskaper trots att det händer massor runt omkring.
Jag älskar min lilla fina hund. Idag också.
Fler hundäventyr är på planeringsstadiet. Förhoppningsvis blir det en tur till Skåne under påsken. Den 10 april ska vi åka och träna visselsignaler och kanske lite vallning också med Carina från Tjustvallarna. Valborg kommer att firas på Öland, ihop med vallhundsvänner. Om vi har lite tur och kan komma igång med vallningen mer regelbundet finns preliminära tankar på att ev tävla på Gotland i maj. Och vi kommer säkert att hitta på fler roliga saker att boka in.
Jag är så lycklig över att våren är här och det äntligen går att tänka och planera framåt för mig och mina goa hundar. 
dagbokPosted by Lena Dahlberg Sunday, March 07 2010 15:34:33Våren närmar sig och jag njuter av varje dag vi kan vara ute och solen skiner. Det är så skönt att gå en långrunda tidig förmiddag med hundarna och känna hur vädret är på väg att vända. Om jag fick ha en liten, liten önskan till så vore det väl i så fall att snön skulle smälta undan i vår träningshage så vi kan börja valla igen. Men det är på gång nu – det känns i luften!
Idag 7 mars fyller Fun 9 månader. Hon är nu 52 cm hög och väger 14,7 kg. Det känns på ett sätt inte alls länge sen jag fick veta att jag skulle få en liten tikvalp efter Meg och Rap men på ett annat sätt är det som att hon alltid funnits och är självklar i familjen. Hon är en påhittig clown som aldrig säjer nej till lek men hon är också en väldigt vänlig hund som gärna lägger huvudet i knäet och lutar sig mot en när man är trött eller ledsen.
Nu under våren ska jag och Fun komma igång med vallning såklart men också gå en helt vanlig lydnadskurs, bara för att få störning under styrda former och ordning. Jag underskattade behovet av att gå valpkurs, helt klart, borde ha gjort det bara för att träna ihop med hundar av andra raser än bc. Men det ska vi ta igen nu i vår har jag tänkt.
Njut i vårvädret! Det gör vi!
/Lena
dagbokPosted by Lena Dahlberg Monday, March 01 2010 16:01:27Äntligen fått ändan ur vagnen och renoverat hemsidan lite. Det är ganska kul att leka och testa olika layouter, men det tar så mycket mer tid än man först tänkt. Och maken här hemma har jag inte så stor nytta av även om han är datatekniker, han sysslar mer med att koppla sladdar och sköta servrar än hemsidesbyggande. Så detta får jag reda ut på egen hand. Mycket trial and error kan jag lova.
Den senaste veckans träning har varit väldigt kul för vår del. Fun var med på styrelsemöte uppe på bruks och klarade det bra, trots ganska kraftig störning stundvis från andra fyrbenta. Dagen efter hade jag planeringsdag med jobbet och då fick Fun följa med till konferensanläggning hela dagen. Hon var med inomhus och det var visserligen inte lika mycket störning som på bruks kvällen innan, men dagen var å andra sidan betydligt längre och satte nog hennes tålamod på prov. Men jag är så glad nu över framstegen som börjar märkas. Hon visar alltmer att hon fattar att det är skillnad mellan jobb och vila.
I lördags var det årspremiär för vallning för vår del. Åkte till Gamleby och ridhus som hyrts av Tjustvallarna. Kände mig så förväntansfull och insåg hur mycket jag längtat. Flisan var också förväntansfull, eller snarare övertänd skulle man kunna säga. Gick alldeles för nära fåren, slarvade med flankerna och det såg allt annat än snyggt ut. Däremot hade hon inte svårt att stanna ur balans, vilket väl ändå får ses som ett plus. Och hon hade tämligen klart för sig fortfarande vad som var höger och vänster. Hennes slarv har jag lätt att förlåta, ser det som att det blev tydligt vad som behöver repeteras nu i vår. 4 månaders uppehåll måste sätta spår någonstans och i vallningen blir det lätt en viss övertaggning.
Fun fick gå sitt första träningspass med press. Eftersom Carina fanns på plats och jag vet hur himla duktig hon är passade jag på att fråga om hjälp. Frågade om hon hade lust att titta på Fun och göra en bedömning av henne. Fick först order att bara släppa henne. Tänkte att detta blir kaos, för jag har ju sett hur Fun kan röja om hon får göra som hon vill. Och mycket riktigt, det blev en ganska så kaotisk start. Men eftersom Carina liksom hade befälet i den stunden lät jag henne bestämma och göra på sitt sätt. Ganska snart blev det lina på Fun och då gick det inte att rusa in i flocken längre. Meningen var att hon skulle förstå att det är rätt att hålla avstånd, inte att spränga. Fun sansade sig. Sen fick hon vila en stund och blev sen släppt en gång till. Utan lina, tyckte Carina. Och det var bara så häftigt för plötsligt kunde hon tänka och ville så gärna runda djuren. Kunde också balansera mot oss utan att hon nånsin gjort det förut. Så härligt att se henne lugn och beslutsam gå på andra sidan djuren. Och Carinas kommentar efteråt var att ”Det där ser jättefint ut. Hon kommer inte att bli svår.” Jag tänker att hon säkert grundar det på hur det skulle vara om det var hon som hade Fun i träning. För mig finns sannolikt en massa misstag kvar att göra, men det kändes ändå gott i hjärtat att få den kommentaren med sig. Och jag vet så väl att det kan vara lätt i början, ändå tills Fun har tänt till ordentligt för då blir det svårare att styra henne. Carina sa att balansen mellan att vara bestämd och att ge beröm kommer att vara viktig för Fun. Hon behöver mycket av båda. Och det kändes väldigt rimligt även utifrån hur jag känner den lilla prinsessan.
Önskar nu bara att snön försvinner så vi kan få fortsätta att träna ute också. Jag envisas med att vilja tro att våren är på väg för det är i alla fall plusgrader men dessvärre vräker snön ner idag måndag.
Med hopp om en snar vår!
/Lena
dagbokPosted by Lena Dahlberg Saturday, February 20 2010 18:13:30Idag lördag gick vi först en riktigt lång runda nere vid sjön. Eftersom det var oplogat och fortfarande snöade en hel del var vi precis ensamma där nere och kunde låta både oss och hundarna strosa runt utan att hela tiden möta andra mer eller mindre trevliga hundar och ägare. Jag är fortfarande ganska förkyld så jag uppskattade verkligen att kunna utnyttja möjligheten att låta hundarna motionera mer än vad jag behövde göra. Mycket hopp och skutt i snödrivor. Efter 2 timmar var alla utom Fun ganska möra, hon tycktes gärna ha kunnat köra en repris på hela rundan direkt. Men väl inne så somnade hon direkt.
Hundarna har fått träna en del enklare uppletande, både inne och ute. Inne är betydligt behagligare, men problemet är att Simon så gärna lägger sig i och vill vara med. Han är lite söt, men oerhört distraherande när han springer i förväg och snappar till sig godis eller leksak. För han ser ju var jag gömmer och gör sen allt för att hinna före hundarna. Det är häftigt att se samspelet mellan djuren här hemma, men det går inte att ha en katt med när vi ska träna, det är helt klart.
Fun lär sig nya saker så lätt så jag blir alldeles orolig. Orolig för att inte kunna göra henne rättvisa i framtiden. Den mesta tiden går inte åt till att få henne att fatta utan till att få henne att tänka på vad hon gör, sätta henne i rätt sinnesstämning och hitta lagom belöning. Min coach i skåne säger att jag ska sluta vara förvånad, att det är så det funkar, men jag blir fortfarande förvånad. Har aldrig haft en hund som varit i närheten av Funs snabba inlärningsförmåga och arbetsvilja. Alla andra hundar jag haft har behövt mycket mer uppmuntran för att våga prova nya saker, påminnas om att de är på rätt väg och att det är ok att chansa. Jag måste tänka om – typ hela tiden.
Våra tre hundar är ju rätt olika till sina personligheter. Vi skojar ofta om vad de skulle säga till varandra om de bara kunde. Ungefär så här blir det:
Oselle: Visst är det underbart med all snö. Tänk att det äntligen blev en riktig vinter, en sån som JAG önskat mig under hela mitt liv.
Flisan: Det e ju så kallt. Och mina tassar blir iskalla och blöta.
Fun: Äsch, ta det som det kommer. Varför oroa sig? Dont worry, be happy.
Flisan: Men jag kan ju inte ens hitta ett bra ställe att baja. För om jag går upp i en snödriva kommer snön på min mage.
Oselle: Och?
Flisan: Där finns ingen päls ju. Jag fryser.
Fun: Då får man baja snabbt och sen springa sig varm igen.
Flisan: Det går inte. Man måste välja platsen sakta och noga och med eftertanke.
Fun: Varför då? Kvittar väl.
Oselle: Vad ni e löjliga. Lite snö är ju bara myyyysigt. Känns inget kallt alls.
Flisan: För dig ja. Jag är faktiskt inte gjord för det här klimatet.
Oselle: Synd för dig. Det skulle du ha tänkt på lite tidigare.
Flisan: Det ska jag komma ihåg när det blir sommar och vi leker i vattnet och simmar och hämtar frisbee. Och du drar dig undan och bara vill vila i skuggan. Då är det du som är i fel klimat.
Fun: Vad ni håller på. Kan ni inte bara vara glada. Spelar väl ingen roll vad är för väder, bara det händer nåt kul.
Flisan: Nåt kul? Finns inga får som vill bli vallade i den här snön. Dessutom skulle de inte ens se mig under snön när jag smyyyyger fram.
Oselle: Men det finns väl viktigare saker än får! Man kan rulla sig i snö, borra ner nosen i en driva och frusta, mysa, låtsas att man blir översnöad. Sånt gillar jag.
Fun: Visst är det kul med får, men det är ju inte det enda här i livet. Det är rätt ok med det där klicket också, det kommer godis om man gör som matte vill. Och det är ju superenkelt. Fast hon tycker att jag ska tänka efter och koncentrera mig lite mer. Fattar inte vad hon menar.
Oselle: Jag kan tänka mig godis direkt, utan omvägen med klick.
Flisan: Jag går i alla fall och lägger mig på ett fårskinn och drömmer om sommar och de där ulliga som flyttar sig när jag vill att de ska gå och svänger åt det håll jag bestämmer.
Fun: Gör du så. Jag kan roa mig utan dig så länge. Finns alltid nåt kul att hitta på. Sen när jag blir trött kanske jag kan få komma o trängas med dig på fårskinnet?
Oselle: Urk, fårskinn. Då blir man ju överhettad ju. Jag lägger mig hellre direkt på golvet.
/Lena
dagbokPosted by Lena Dahlberg Sunday, February 07 2010 19:15:43Tre veckor sen förra inlägget. Känns inte som det finns så mycket att berätta om i dessa tider. Vi försöker mest hitta sätt att överleva fram till våren. Ska verkligen anstränga mig för att inte klaga på vädret hela tiden, men det ääär ganska tröttsamt med all denna snö och kyla. Hundträningen går inte framåt och jag får svårt med motivationen.
Har varit i Vimmerby med Fun och hon fick följa med till djuraffär och så gick vi en runda på stan. Hon klarar det bra utan att bära sig åt och fula ut sig, men hon gnäller när vi står stilla för länge. Nya erfarenheter och nya sätt att träna. Har aldrig haft en pip-hund förut.
Och emellanåt gör man bort sig rejält med Fun. Har tränat en hel del med apport, att bara plocka upp från golvet/marken och sen hålla fast. Men sen en dag fick jag för mig att börja leka med apporten, kasta och busa för att göra den rolig. Så fel det kan bli. Hon tycker redan den är vansinnigt rolig och det hon behöver är inte bus och stim utan lugn och stabilitet i träningen. Hon är inte en hund som någonsin behöver motiveras för någonting. Snarare tvärtom ibland. Så hela momentet blev ett enda stim och kaos och total avsaknad av fokus. Suck. Reparation pågår. Ska nog snart kunna bli som det var innan. Och jag är ännu en lärdom rikare.
Idag har team Dahlberg gemensamt skottat bort snön från taket till klubbstugan. Många tak härom kring som har svårt att klara tyngden av alla snö nu. Som avslutning var vi bara tvungna att leka lite och hoppa från taket. Länge sen jag hoppade från tak!
Angående våra kontakter i Haiti så har vi nu hittat former för att skicka dit pengar och ger just nu mat till ett 20-tal hemlösa personer. Ernso och Philippe är inte biologiska bröder men växte upp i samma familj under sin tid i SOS-barnbyn och kallar därför varandra för bröder ändå. Ernso är några år äldre och har hunnit utbilda sig till flygledare. Det är för att han jobbar på flygplatsen som han så lätt har tillgång till internet. Båda killarna finns nu på facebook och det blir oftast en pratstund varje kväll.
Den fråga jag fick härom sistens handlade om varför vi älskar våra hundar så mycket. De kan verkligen inte förstå hur vi kan lägga så mycket tid och ha råd med allt för hundarna. Jag har försökt beskriva hur vi ser på våra hundar som familjemedlemmar men jag vet inte om det riktigt går fram. Att vi har djursjukhus med dygnetruntjour, kläder till hundarna på vintern, de bor inne, har egna sängar, egna leksaker, allt det där blir med deras ögon sett väldigt märkligt. Men jag ska allt kontra nån dag med att be dem förklara voodoo-kulturen för mig, för det är nåt jag verkligen inte förstår.
Ha det gott i väntan på våren.
/Lena
