Dagbok

I full gång efter vintern

dagbokPosted by Lena Dahlberg Monday, April 12 2010 09:14:26

Senaste veckorna har inneburit mycket resande åt olika håll samtidigt som jag försökt klara heltidsjobb och hundträning. Minns nog inte när jag såg på TV senast. Begravning i Stockholm och bröllop i Norge med en veckas mellanrum. Utbildning i Stockholm. Påskfirande i Kristanstad. Konsert i Helsingborg.

Bytt bil har vi också gjort. Eller bytt och bytt, de gamla bor fortfarande kvar hos oss i väntan på beslut kring deras vidare öde. När min bror flyttade till Norge tog jag över hans Citroen Jumpy. Fantastiskt gott om plats. Hundburar och packning behöver inte trängas alls. Funderar ibland på om den möjligen är lite i största laget för våra behov, men vi behåller den ett tag så får vi se hur det känns med tiden. Eller så får man väl göra som en god vän sa. ”Är bilen för stor så får du väl skaffa fler hundar”.

Vi är i full gång med vallningen nu och det känns helt underbart. Har för tillfället goda träningsmöjligheter som gör att jag känner mig fri att planera som det passar oss. Fun fick gå 4 pass på får i förra veckan och vi fortsättar i samma tempo den här veckan. Hon lär behöva mycket träning för att fatta hur detta ska gå till och att det inte är hon som bestämmer. För hon har väldigt lätt för att tycka att hon kan ta hand om fåren själv och att jag kan gå någon annanstans så länge. Hon ser lika förvånad ut varenda gång hon blir stoppad i sina planer. Mycket enkla grundövningar med henne just nu, där det till hennes stora besvikelse krävs lydnad och underkastelse. Nej, man får inte bita fåren. Nej, man kan inte bara rusa rakt in i flocken. Märker att fåren har en enorm respekt för hennes blick och det känns som att hon vet om det. Fun är mentalt stark, vilket såklart är bra i längden, men det gör också att ännu högre krav ställs på mig att få bra lydnad i kontakten med fåren.

Flisan har mognat jättemycket och känns himla rolig att träna med. Hon tar alla kommandon fint, samtidigt som hon har en glöd och passion i blicken och en vilja. Hon klarar även svåra pressade situationer som förut lätt hade kunnat stressa henne och leda till kaos i fårflocken. Hon har en säkerhet i sin kontakt med fåren som gör att jag litar på henne på ett helt nytt sätt. Känns nästan som att hon tänker att ”Du kan träna bara med mig istället, den där lilla fattar ju ingenting. Men kolla på mig, JAG vet hur man gör.”

Fun och jag tränar också en hel del lydnad, minst ett pass om dagen. Hon har väldigt lätt för att fatta och lär sig fort, så det vi fortfarande kommer att behöva lägga mest tid på är störningsträning och passivitet. Måste påminna mig om att inte dra iväg för snabbt bara för att hon vill och lär sig lätt, måste se till att få precision i det vi gör också. Så lätt att det blir slarvigt med en så ivrig och glad hund.

Många av de tips jag fått från folk tidigare kring Flisan, då vi tränade lydnad, märker jag skulle ha funkat utmärkt om hon varit lik Fun i sättet. Men Flisan är inte en lydnadshund. Hon ska valla och det känns lite trist att ha lagt ner så otroligt mycket tid på något som hon ändå inte tycker är speciellt kul, bara för att jag så gärna ville att hon skulle börja tycka om lydnaden. De effekter vi uppnådde var så tillfälliga och höll aldrig i sig över tid. Så nu är Flisan befriad från lydnadsträning och tävlande. Hon är och ska vara vallhund. Och sen en aning agilityhund också förstås, för det tycker hon är lite kul.

Min plan för den här säsongen är att Flisan ska få träna och tävla i vallning och agility och Fun ska träna vallning och lydnad. När Funs tävlingsdebut kan bli har jag ingen aning om och tänker inte låta mig stressas till att börja tänka på det än. Men den dagen vi tävlar i lydnad vill jag veta att vi kan momenten tiomässigt på träning i alla fall. Sen kan allt hända på tävling, det vet jag alltför väl, men på träning ska det se bra ut i alla fall.

• Comments(2)http://www.flisan.eu/#post147